Det håller i sig
Kategori: Depression
Det som känns bra alltså. Kan ibland stanna upp och känna att jag får små lycko-kickar, att jag känner att 'nu är det bra'. Är det kanske lycka som börjar komma till mig? Känslan kommer alltid när jag har gjort något med något av djuren, typ varit ute med hunden eller gosat med nån av katterna. Riktigt glad för dom.
Var och gymmade i torsdags, har lyckats komma igång ganska bra, och började där prata med en kille som tränade samtidigt. Han undrade om jag nyligen börjat träna eftersom han inte sett mig där så ofta innan. Jag sa att eftersom jag är sjukskriven just nu så hinner jag, annars är det för mycket med jobb, hund och allt annat som ska hinnas med. Han undrade varför jag var sjukskriven och det bara hoppade ur mig; 'depression'. Fast det kändes ändå helt okej att säga det. Jag skämdes inte, utan jag svarade bara på en fråga, utan att SJÄLV lägga någon värdering i det. För jag tror att det ofta är det man gör, lägger en egen negativ värdering och känsla i ordet depression, som sedan sprider sig vidare till den man har sagt det till. Alltså, om jag säger depression med skam i rösten, visar det att jag skäms för det, vilket även kan innebära att mottagaren (den jag berättat det för) tycker att det blir jobbigt och skäms. Svårt att förklara hur jag menar...
Medicinen fungerar fortfarande bra, även om jag sover skitdåligt på nätterna när jag inte tar min sömntablett. Vaknar, rullar omkring, konstiga drömmar, knepigt att somna om, gå på toa, kommer aldrig ner i djupsömn. Med sömntabletten är det som sagt mycket bättre. Och jag har accepterat att det är som det är, så länge jag får min ordentliga sömn var tredje natt iallafall. Och viktigast av allt; jag mår hellre bra och sover skit, än må skit och sova bra. Jag är ju liksom mer medveten när jag är vaken.
Tycker även att mitt minne har blivit sämre. Eller jag kan komma på mig själv med att undra 'gav jag hunden mat i morse?' 'gick jag ut med soporna?' etc... Fast det kan ju också ha att göra med att mina dagar är ganska platta just nu, hemma och gör inte så mycket om dagarna. Finns liksom inget speciellt som händer som jag kan förknippa dagarna med. Alltså, om jag åker till Ikea en dag så vet jag att jag gick ut med soporna samma dag som jag åkte till Ikea. Typ så.
Tröttheten har även blivit mindre, jag är inte längre heeeelt död på kvällarna, utan kan gå och lägga mig vid 22.30 och vara pigg fram tills dess. Innan hade jag kunna gå och lägga mig vi 19 varje kväll. Och jag sover betydligt mindre på nätterna nu, alltså mindre tid. 8-9 timmar, istället för 9-11 timmar vilket är alldeles för mycket.
Så det blir bättre =)
