Stadigare dagar
Kategori: Depression
Så, att jag inte skrivit på några dagar betyder nog att jag har mått lite bättre. Vilket jag känner att jag har. Har inte haft dom där dipparna som tidigare, utan det känns mer stadigt. Och jag känner mig optimistisk. Vilket jag inte gjort så ofta den sista tiden. Och dessutom ganska nöjd och tillfreds. Visst, det fungerar fortfarande inte som jag vill med maten. Jag äter när jag blir hungrig och inte alltid det bästa, men jag äter iaf. Och jag skyller på att det är svårt att arbeta upp rutiner när man har för mycket tid. Blir liksom att man hela tiden skjuter upp saker. Nä, jag tar det sen. Men som sagt, jag äter.
Lyckades även komma upp innan halv 8 igår morse. Vilket inte hänt innan. Och den där tröttheten som brukar klubba mig på eftermiddagen gjorde inte det. Första gången jag inte varit halvdöd när klockan är 16. Skönt. Var även och tränade på kvällen. Kom i säng lite för sent, klockan var nog 23. Har sovit lite oroligt på nätterna ett tag. Drömmer fortfarande konstigt. Sist drömde jag att pappa dog. Så igår tog jag en sömntablett. Somnade och vaknade många timmar senare, då låg jag fortfarande i den position jag hade när jag somnade. I vanliga fall ligger jag och rör på mig något kopiöst mycket. Klockan ringde vid 7 och jag var jätte trött. Gick faktiskt och la mig igen och sov till 9 =)
Medicinhöjningen går bättre och bättre. Jag känner inte av biverkningarna så mycket längre, huvudvärken är borta, illamåendet har börjat lägga sig. Dock finns lite av tröttheten kvar. Och det är den som är jobbigast. Hade jag lagt mig nu, hade jag somnat. Och så ser dagarna oftast ut. Att jag är konstant trött. Det är ganska kvävande och dödande, på så sätt att det blir svårt att göra något eftersom jag känner mig så trött. Men det kanske blir bättre även det.
