Första samtalet hos psykologen
Kategori: Depression
Idag var jag på det första samtalet med min psykolog. Alltid nervöst. Inte för att prata om mig, utan pga människan som jag ska prata med. Hur är hon/han? Personkemin är så viktigt, som jag tidigare skrivit om. Denna gång var det en fullträff. Hon var skitbra, rent ut sagt. Det kändes riktigt bra. Och hon var så som jag vill att en psykolog ska vara; kunna berättta om anknytningsproblem, hur saker som händer i tidig barndom påverkar det vuxna livet. Ska träffa henne varannan vecka, blir lite lagom. Och det kändes som att jag hade kontakt med mig själv, trots medicinen. Trodde att jag skulle vara med kall och avstängd, nästan känslolös, men det var jag inte. Helt slut efter samtalet, men med en riktigt bra känsla. Känns verkligen som att det är upplagt för att bli bra nu, både min läkare och psykolog är riktigt bra, hade tur som fick dom! Yey! =)
