Heltidssjukskriven igen
Kategori: Depression
Kategori: Depression
Kategori: Depression
Kategori: Depression
Kategori: Depression
Kategori: Depression
Kategori: Depression
Kategori: Depression
Kategori: Behandling
Kategori: Depression
Kategori: Behandling
Kategori: Depression
Kategori: Depression
Kategori: Depression
Kategori: Depression
Alla känner någon gång stress/belastning/påfrestning. Det är en naturlig reaktion hos kroppen och dess funktioner syftar till situatione där man behöver ha extra kraft för att klara ansträngningen. Men sen finns det ju vissa situationer där man inte ska reagera med stress, men gör det ändå.
För mig kommer stress/belastning när det blir för mycket att ta in. Jag har svårt att sålla och tar in allt. Det jobbigaste jag vet är att vistas där det är mycket folk, typ stora köpcenter. För min del innebär det inte bara att gå där, utan jag lägger märke till vilka snygga skor hon har (var hon köpt dom?), samtidigt som jag tycker att han har fula byxor (varför har man på sig sånt?), samtidigt som någon kärring går omkring med en päls (undrar om den är äkta...), samtidigt som en äcklig parfym hittar vägen till min näsa (känner man inte när man sprutat på sig halva flaskan att det räcker?), samtidigt som musiken spelas i högtalare utanför varje affär (åh, den låten är bra), samtidigt som pizzalukten påminner min mage om att den är hungrig (undrar var jag ska äta sen?), samtidigt som jag möter en man som ser bekant ut (var har jag sett honom innan?), samtidigt som jag ska försöka kryssa mig fram mellan alla människor (var kommer alla sengångare ifrån och varför ska dom alltid gå i bredd?). Puh! Och då har jag bara hunnit gå 30 meter in i köpcentret. Efter en halvtimme är jag helt slut.
Hästar som jobbade med att dra vagnar förr i tiden hade ofta något som kallas för skygglappar. Dom sitter på utsidan av hästens ögon, som två kåpor som hindrar hästen från att se allt som händer på sidan om den. Man begränsar hästens synfält helt enkelt. Sånna har jag ofta tänkt att jag vill ha när jag är i köpcenter. Så jag har mindre synintryck att ta in. Skulle också fungera med någon slags solglasögon som begränsar vad man ser.
Stress infinner sig även när jag har för mycket att göra. På jobbet tex. När jag ska hinna med två möten, åka och handla, samtidigt som det ringer i telefonen och jag ska svara på ett mejl och skaffa en vikarie till kvällen för att den ordinarie personalen är sjuk. Samma där; jag tar in allt. Vissa klarar av att ha det så. Hur lyckas dom? Är det jag som är koko? Eller är dom supermänniskor?
När jag var yngre hade jag inga problem med köpcenter. Sprang gladeligen på mellandagsrea. Idag skulle jag inte gå på mellandagsrea även om någon hotade mig med pistol. Varför förändras det?
Kategori: Depression