Gårdagen hänger kvar...
Kategori: Depression
...även om det känns lite bättre. Går fortfarande och funderar på vad som gör mig lycklig. Som kommer att göra mig lycklig. Kan lycka vara något konstant? Alltså, om man en gång har varit lycklig kommer man att vara det hela tiden sen eller försvinner lyckan efter ett tag? Vänjer man sig vid lyckan så att den bleknar, även om den alltid finns kvar? Och var hittar jag SANN lycka?
Jag har många gånger funderat på om det är barn som kommer att göra mig lycklig. Har alltid tyckt om barn och förstår inte hur man som vuxen inte kan ta till sig barn, helst sitt eget. Kommer alltid vara en gåta för mig. Barn har alltid tyckt om mig, alltid tyckt att jag är rolig. Och jag ger verkligen allt när det kommer till barn. Jag leker med dom, busar, kramar, myser. Känner mig avslappnad med barn. Men är det lösningen för mig? Måste säga att det känns helt fel att lyckan ska komma från någon annan. Som från en barn. Jag vill att lyckan ska komma från mig själv. Att jag själv ska generera lycka.
Jag dras till värme. Kan ofta fantisera om varma platser och får en go känsla i kroppen när jag ser bilder eller filmer från varma ställen. Ska jag söka mig till ett varmt ställe? Hur gör jag det? Vad kan jag jobba med då? Gah! Blir tokig snart.
Till råga på allt så misstänker jag att jag har fått högt blodtryck av medicinen. Kom hem från träningen med hunden igår och var helt knallröd i ansiktet, hettade rejält, helt utan yttre anledning. En av biverkningarna kan vara högt blodtryck. Hoppas det inte är det efterrsom jag tycker att medicinen fungerar i övrigt.
