Depression. Ett ord med så många associationer. Skuld. Skam. Mörker. Livsleda. Ångest. Hopplöshet. Bland annat... Men även ett uns hoppfullhet som vuxit fram sista tiden.
Det här är mina erfarenheter från min depression. Jag kommer att skriva om olika saker som har med min depression att göra, utifrån mina tankar och åsikter. För andra kan det se annorlunda ut. Och jag har mycket att skriva. Så, enjoy och jag önskar att det jag skriver kanske kan ge något tillbaka till dig som läser.
Tomhet. Längtan att få fylla detta tomrum. Längtan efter att krympa mina dagar, veckor, månader,år. Krympa dem till minuter, sekunder, ögonblick. Nu. Just nu. För ett kort tag få släppa taget, släppa greppet, bara vara. Bara vara här och nu. Ingen annan stans. För ett tag få njuta av stunden och ögonblicket jag befinner mig i. Och inte bry mig om något annat som sker runt mig. Stanna upp, släppa taget. Inget ansvar, inga förpliktelser, inga måsten, inga borde. Bara vara nu. Längtan efter att fylla tomrummet med mål. Något att sträva efter. Något eget, något jag vill, jag har bestämt. Befinner mig på en flotte i ett stort öppet hav. Vet inte åt vilket håll jag ska och vet inte hur jag ska ta mig dit. Vad vill jag? Vad vill jag inte?
Jag har en stark tro på att det som inte dödar, det stärker. Att allt som en individ är med om i sitt liv, kommer att göra henne starkare efteråt. Det tror jag fortfarande.
Jag är just nu inne i en depression. En oerhört jobbig och plågsam situation som jag tillslut inte kunde hantera själv. Jag fick hjälp och ser mig själv som "under reparation". Jag håller på att ta mig ur mörkret och vill här dela med mig av mina erfarenheter.