Hur jag ska reparera mig själv...
Kategori: Behandling
Prio ett ligger just nu vid att bygga upp en ram. Ramen består av rutiner, helt enkelt. Innan jag blev inlagd hade jag inga rutiner. På något. Jag gjorde allt när jag kände för det; gick upp när jag orkade, åt när jag var hungrig, gick ut med hunden när hon ville. Oftast innebar det att jag alltid var sen till jobbet, åt en gång om dagen och var ute med hunden två timmar på kvällen. Och som alla vet så funkar det inte att vara konstant sen till jobbet. Eller att äta en gång om dagen när man har en hund som kräver 2-3 timmars motion/dag. Eller att låta hunden bestämma när hon ska ut, hon kunde gå och stressa upp mig för att hon ville gå ut, vilket gjorde att jag blev än mer stressad.
Idag ställer jag klockan på 7.00. Snoozar en halvtimme och går upp vid 7.30 ungefär. Klär på mig, sätter i linser och går ut med hunden ca 8.00. Frukost vid 9.00. Äta igen vid 12.00. Långpromenad eller annan aktivitet under eftermiddagen. Fika vid 14.30. Middag vid 17.00. Gymma vid 19.00. Kvällsfika vid 21.00. Sova vid 22.00.
Mina dagar spenderar jag alltså till att äta, gå med hunden, träna och sova. Inget annat. Eller sällan något annat. Och det är jäkligt skönt. Att bara få ägna sig åt det grundläggande i livet. Eftersom ska jag integrera lite jobb. Tänkte börja på 50% och gå upp till 75% efter en månad, om läkaren går med på det.
Och det är just det här jag behöver. En ram. Eller som jag har sagt; ett aspberger-liv där jag gör allt utefter ett schema och vid precis samma tid varje dag. Fast utan sammanbrotten om jag skulle bli lite sen. När ramen finns kan jag börja måla motivet.